Det känns rätt så knäppt att påstå att tiden rusar iväg och sen säga att dagarna är ganska lika. Egentligen är det väl så att man inte hinner med allt det roliga man kan hitta på att göra under en dag. För först kommer alla måsten och SEN fyller man på med det roliga, om man hinner och orkar. Inte undra på att det är pest att gå till jobbet. Det är liksom stulen tid. En tid som man avsiktligt eller oavsiktligt avtalat bort.
Ordning och reda - löning på freda... Foto: Ann Dessnert |
Och vad gör man av sin ägda tid då? Egendomligt nog fortsätter man med sina måsten. Det är klart att man måste handla mat och tvätta och ibland städa (ryyys – detta hemska måsteord), oavsett om man jobbar eller ej. Men jag har upptäckt det ironiska i att städa, i alla fall i kvinnors värld, och det är att man håller huset prickfritt för att DET KAN KOMMA NÅGON. Inte för att man själv vill leva i en perfekt miljö i först hand.
Fika? Nån....? Foto: Ann Dessnert |
”Du har alltid så städat!” var det en kompis som sa till mej en gång. Mina tankar gick omedelbart (utan att passera GÅ) till oordningen i garderoben, där jag slängt in allt osorterat bråte, inför hennes besök. Hur många gånger har jag inte tänkt att det vore skönt att äga bara några kastruller, en stekpanna och lite gångkläder och bo primitivt. Närå, här ska köpas nytt, dekoreras, pyntas och dammas (inte nu IGEN…)!
Jag drunknar.... Foto: Ann Dessnert |
Hur i h-vete går det till egentligen? Man kan ta mej tusan stå och se på medan dammråttorna bestämmer sej för att ha sammanträde under sängen. Det går på ett ögonblick. Jag dammsuger och styr kosan till vardagsrummet och när jag kommer tillbaka till sovrummet så nog f-n ligger det några hånflinande monster under sängen och gottar sej åt min frustration.
HJÄÄÄÄLP! Och om ett par timmar kommer min kompis….! Gud, vad kul vi ska ha (om jag orkar)!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar