När man släktforskar som jag, så stöter man på både det ena och det andra. Att man är släkt med olika “kändisar”, dyker upp efter hand som man håller på. På nåt sätt bryr man sej inte om det, för det är inget konstigt att det skulle inträffa. Alla måste ju ha ett ursprung någonstans. Ibland kan det dock vara så att man har kända personer i nära släktled och i det här fallet en målare vid namn Gerhard Wihlborg. Mest känd i Skåne förmodligen.
Min kära farfars brorson. Foto: Leo Tradefelt
Detta är alltså en kusin till min far. Ett släktskap som jag är oerhört stolt och glad över. Ska man då uppfatta detta som skryt? Ska man skämmas för det? Ska man dölja sin tillhörighet för att passa in i en viss mall, eller? Jag har inga djupgående komplex för var jag kommer ifrån. Tvärtom! Man brukar säga att skåningen är dryg. Ja, visst! Om man kommer från Sveriges kornbod, måste man få jäsa lite, hahaha…
 |
| Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv... Foto: Ann Dessnert |
Avund, småsinthet och skryt faller inte i god jord hos mej. Jag försöker SÅ det som kan blomstra i hjärtat med glädje och lust, ett frö av barnslig tillit och nyfikenhet. Jag hyllar mina rötter! Dom har såtts i den skånska myllan och frodats där sen dansktiden (längre än så kommer man inte). Man kan riktigt höra hur det knakar av växtlighet i backen! Här hör jag hemma och här doftar det av hav och grisgödsel i en salig blandning. Det gillar vi!
 |
| Havsinsupning! Foto: Ann Dessnert |
Så frö på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar