torsdag 13 september 2012

Fängelsekläder

 
Rubriken skvallrar om plagg, men inte kläder, som dom har på anstalterna. Vad jag ska skriva om är kläder utanför murarna. Det kan man nämligen kalla sådana kläder som smiter åt så blodet stockar sej i skallen eller i fötterna. Tänk dej en ballong med slimmade kläder på själva tråden…

Så kan det i alla fall kännas om man kliver i ett par jeans där inte vaderna, låren och rumpan får plats, alltså fängelsejeans. Eller en polotröja som sitter så hårt så att man måste ha skohorn för att svälja maten. Att trä dom över huvudet i ena riktningen är en ren plåga, men att få dom av sej igen ska vi inte nämna vid namn.
Det var ju inte så rysligt länge sen kvinnorna snörde sej så dom knappt kunde andas.

Det modet har vi återupptagit idag tillsammans med stolpar på fötterna. I sanningens namn; finns det någon vettig människa som kan gå i dom där sakerna? För jag har svårt att kalla dom skor. Fängelseskor vore mera passande för man kommer ju ingenstans. Jag trycker på ogillaknappen där. Okej, om man såg även män stolpa fram på tå så, why not!
 
clip_image001
Bilden är lånad från nätet, så dom får skärpa sej själva!

 
En vinterdag med isiga gator och man ligger som en smäck på marken. Jösses, hur tar man sej upp då? Man får väl snöra av sej dojorna på stället och balansera så gott det går, för det ena benet är ju en halv meter högre upp än det andra, om man nu skulle ge sej på att försöka ta sej upp. En utmaning som heter duga! Vilket konstigt mode!!! Inget för en annan kan jag konstatera, som börjat snegla på apotekets hylla med broddar…och en påse sand i fickorna uti-fall-att.

Men jag ska förstås inte uttala mej, som bar jättevida jeans en gång i tiden. Det var nästan som att ha en vid kjol under knäna och det var inte helt lätt att gå i dom heller när det blåste. Rena seglet, faktiskt. Och upptill smet dom åt så dom var nästan intravenösa och ibland fick man blåmärken i ljumskarna för att dom skar in i skinnet. Och till det träskor som hela halva stan klampade runt i.

Själv längtar jag efter ett NANO-mode. Kläder som aldrig behöver tvättas eller strykas. Kläder som jag aldrig tröttnar på och som kan förändras efter sinnesstämming. Det skulle vara lyxigt!

Nano, nano!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar