Här och nu är vad som gäller. I alla fall för mej. En del, eller skulle jag kanske säga väldigt många, lever sina ego-liv. Andra, försvinnande få, lever och får utlopp för sitt själsliga liv. Vad man nu väljer är upp till var och en. Jag har ingen rätt att sätta mej till doms över andra. Däremot verkar människor i min omgivning tycka att det är helt okej att placera folk i fack, där dom inte hör hemma.
Ja, jag är aktiv på facebook! Ja, jag ger kommentarer ibland och ja, jag delar saker som jag tycker är relevanta då och då. Om någon sen inbillar sej att jag är hatisk så får man tro det. Och om man tror att jag är rädd, så är det en helt riktig iakttagelse. Jag är rädd att mitt land inte kommer att vara sej likt väldigt snart.
Jag är helt på det klara med att det kan resultera i att en del av mina relationer kan komma att skadas eller bli ganska taggiga. Den som tror att jag inte märker det är naiv. Om man vill, står det en fritt att plocka bort mej från facebook. Det har jag inga problem med. Den som känner sej träffad vet vad jag menar.
Jag var i Backåkra och träffade Dag idag. Jag hade många frågor till honom. Tyvärr obesvarade. Men det gör ingenting. Ibland är obesvarade frågor också svar. Dom där tysta, återstudsande frågorna, som beter sej som ping-pongbollar, är som att rannsaka sej själv. Vad vill jag! Tar jag ansvar?
PAX. Ingenting annat! Vi satt på den stora stenen i solskenet, tysta och eftertänksamma. Jag bad om svar, men förväntade mej inga. Sorgen har slagit rot i mej. Konstant ledsen och håglös känner jag mej. Jag kan inte göra någonting för att ställa saker och ting tillrätta. Det verkar alla andra sköta bättre än vad jag kan. Men vem har frågat mej?
Så kom svaret! Leende log jag mot himlen och för en stund kände jag mej glad och befriad från en tung börda. Och ändå är bördan inte min! Den har bara lagts på mina axlar. Jag vet av vem och vilka, men det har ingen betydelse. Önskar bara att fler förstod och höjde sina röster…
Havet får svälja mina tårar. Ingen märker dom. Ingen ska heller märka dom. Mitt liv ska jag ta mej igenom med dom läxor jag behöver. Jag kan bara säga det att om man reinkarnerar så aldrig att jag skulle välja jordelivet igen. En vacker plats, men ack så bedräglig!!!
Slutligen vill jag säga till dom som tar avstånd från mej på grund av sin egen tro, så är du/ni alltid välkomna tillbaka när du/ni vill. Jag ger alla väldigt många chanser, men den här gången är det inte upp till mej…
Positiva tankar föder ett positivt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar