Ett råd som heter duga

 

Man brukar säga att “som man ropar i skogen får man svar”. Ganska dumt egentligen. Man kan skrika sej ganska hes och allt tystnar omkring en. Ja, just det, ja! Man kan ju börja lyssna inåt istället. Men om man nu inte kan höra nåt annat än sitt eget bultande hjärta, vad ska man göra då? I ren förtvivlan kan ju hjärtat börja skena…

 

Man börjar känna sej snärjd och tappar energi. Man börjar fråga sej om man är riktigt klok som inte gillar att följa strömmen. Man kan börja dunka huvudet i väggen för att om möjligt komma på andra tankar. Jag avråder från att göra någonnting av ovanstående. Man är bra som man är!

 

 

Man mår mycket bättre om man höjer sin energi och låtsas att man är en fågel. Att se allt ovanifrån och tänka bort allt som sänker en. Helt enkelt känna sej fri som en fågel. Och det var ju inte alls så lätt som det lät. Annars går man helt enkelt till en shaman och hans förnuftiga fru. Dom vet, dom!

 

Lekande lätt forcerade vi därefter alla hinder. Rispade till och med benen så blodet rann i strida strömmar och Birkenstockdojorna gled iväg med Leo nedför backen. Hej, vad det går! Men nån fördel var det ju med det också. Han hittade ett rävgryt där han landade. Synd bara att räven inte var hemma!

 

Är det vackert i naturen eller är det vackert? Här finns inga omskrivningar för nånting! Ingen lögnaktig statistik. Bara äkta vara, oavsett om man bränner sej på brännässlor eller blir stucken på tungan av en geting. Det får en bara att känna att man lever. På riktigt. Man får säga emot mej.

 

Ännu en fågel påminner oss om frihetens enorma lyftkraft. Hägrar har jag jagat i flera år och trott att dom inte gillar mej, menat på skoj. Men idag hade denna en extra innebörd och en bäring. Den som söker han ska finna och jag letar inte ens. Jag är med på bjudlinjen, hehehe!

 

Vi vänder om. Leo knorrar inte längre över sina blodstrimmiga ben. Så farligt var det faktiskt inte! Ungefär lika allvarligt som om han gapat: “Skynda dej att hämta ett plåster innan det slutar blöda!” Och ska jag vara ärlig så såg jag inget blod alls, men vi kan ju låtsas.

 

Kanske inte så lätt att se att det är tofsvipor, men det är det. Påminnelse nummer tre i ordningen, alltså. Ett helt “hav” av vipor! Dessa var bara en liten del. Men då har jag inte berättat om alla råkor, småfåglar och starar som vi mött på vår väg. Fy fåglarna, en sån bra dag! Det blev över 600 bilder bara på pipps. Resten på Leo på gliiiid…

 

 

And the summer is still here. I´m so happy. Happy, happy, happy! På riktigt!!!