Ja, då var vi där igen då, med laborerandet av två ord som inte har det minsta samröre, men ibland faktiskt hör ihop utan att blanda in den extra bokstaven o. Fattar ni? “Vilket jäkla väsen det blev!” eller: “För inte ett sånt oväsen!” Ett väsen kan ju också ha en heeelt annan betydelse, men det tar vi och avhandlar en annan gång. Kanske.
Den här bilden får symbolisera instängdhet, att inte komma nånvart, att sitta fast, att inte hitta nån lösning. Hade man en bultsax i det här fysiska läget hade det varit kirrat och klart på en gång, men om det ser ut såhär i skallen på en och samma problem förföljer en i tidernas evighet, då hjälper inga bultsaxar i världen.
Grejen är den att jag vill ha ett eget hus att bo i. Där ingen klinkar på ett ostämt piano i tid och otid. Där ingen spelar “O, store Gud” dagarna i ända på sin CD-spelare. Där ingen sitter uppe halva nätterna och spelar tv-spel och som med jämna mellanrum dunsar iväg till toan och slår i dörrarna. Där ingen smäller i balkongdörren halv 4 på nätterna “smäll, smäll, smäll” så tapeterna rullar sej!
Tänk att en solig morgon ta med sej sin kopp med kaffe och sätta sej på farstutrappan på husets baksida och njuta av lugnet. Bara höra kvittret från småfåglarna, suset i trädkronorna och möjligtvis grannens gräsklippare. Jag skulle inte ens bry mej om det hamnade några grässtrån i mitt kaffe!
Här skulle själen få ro och katten kunde springa ute och hoppa runt bland vinbärsbuskarna. Här skulle jag odla lite grönsaker och rabarber, sätta min egen prägel på trädgårdstäppan och kanske börja måla när lusten faller på. Här skulle jag öööösa på med egen musik och skråla för fulla muggar tills stjärnorna slocknar!
Nån som har ett litet hus till mej? Ett dockskåp? En fågelholk….?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar