Så kom han då, för det är en han. Sven, Sven, vad gör du med oss, otäcka karl? Du viner och du piper i skorstenarna. Du ryter och går på runt husknutarna. Du vräker ner träd i parti och minut. Du ger inte fåglarna en chans att flyga dit dom vill. Jag ser fåglar göra saltomortaler i luften utanför mina bågnande och gnyende fönster. Du får folk att streta mot vinden med all sin kraft.
Jag ser små vita saker yra omkring i luften och en del har lagt sej till vila på hustaken, på gräsmattorna och på bilarna. Plötsligt förändrades världsbilden från dystert grått till dystert gråvitt. Mina nytvättade fönster får mej nästan att bli gråtfärdig. Som jag slet för att få dom rena och nu ser dom värre ut än innan. Strimmiga liksom, som bacon.
Sen tycker jag inte om att du heter Sven, förresten. Sven var namnet på min underbara farfar och det namnet står för goda ting här i livet. Storm-Svenne gör en bara yr i mössan. Han ställer in tåg och bussar och låter inte barnen gå i skolan så föräldrarna kan gå till jobbet och samla ihop till statskassan. Nä, fy dej, Svempa!
Himlen är täckt av en massa snötunga moln. Dom glider snabbt fram och tömmer sitt innehåll åt sidan som sen känns som små nålstick. Flaggstängerna viker sej nästan och vimplarna fladdrar och far. Hela natten har jag haft funderingar på hur jag ska rädda den stora linden utanför mitt fönster. Men vad kan lilla jag göra mot en orkan? Än så länge står den…
Nä, nu sticker jag fötterna i mina ulliga, gulliga tofflor och pyser ut i köket och hämtar nåt gott ur kylen. Tuuur att inte strömmen gått!
Goodbye, Sven!!! Jag kommer INTE att sakna dej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar