Ur högtalare överallt, varhelst man går, hörs samma jultruddelutt strömma ut: “Juuuul, juuuul, strååålande juuuul!” Så värst jullikt är det ju inte. Inte utomhus i alla fall. Årets lucia fick skrida fram i duggregn här i Ystad. Fast det var ju en lätt överdrift förstås. Hon fick åka brandbil som en extra säkerhetsåtgärd om det skulle börja brinna i knutarna.
Stjärngossarna hade hon lämnat hemma och tomtarna var portade likaså. Hon hade sex tärnor i följet och alla verkade sjunga på olika melodier fast orden var domsamma. Stämningen var på topp i kyrkan och jazzpianisten Jan Lundgren tände Lucias kronljus. Vi var först lite oroliga att inte få sittplatser i kyrkan, så vi tänkte byta plats med Maria och Josef i stallet om det var tvunget.
Problemet var bara att Maria höll ett lamm i sitt knä och då vill det till att man inte börjar nysa eller klia sej på nåt olämpligt ställe. Man vill ju inte avslöja sej och bli tagen på bar gärning. Inte i kyrkan! Men vi var fulla av glögg, lussebullar, peppisar och skratt redan och faktum är att jag gääärna skulle nyst peruken av Josef just då. Vilken UPPSTÅNDELSE det skulle blivit!
Fortfarande, dagen efter, sitter den kittlande känslan av rackartyg i och ett och annat fniss undslipper mina otyglade fantasiprodukter. Det känns nästan som den där “min mamma var kines och min pappa var japan…” och vad f-n blev det av mej? Attans att jag inte blev skådis eller författare eller åtminstone fotograf!!!
Istället blev jag en kula bland andra kulor i ett grenverk bland andra grenar i den stora asken Yggdrasil! Förlåt, Maria och Josef, regeringen och hela billevitten, men jag triiivs med den hedniska delen av mej! Och jag tar mej friheten att byta ut orden i jullåten ovan till: “Soool, soool, stålande soool….”!
Under tiden ska jag knapra på ett smaskigt pepparkakshjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar