Två fina platser i Skåne

Vissa platser sätter sej, om man kan uttrycka sej så. Brantevik är en sån plats. Ingen sandstrand, men makalöst vackra klipphällar, som slipats av vatten och åter vatten i långeliga tider. Såklart ska det upplevas på ställe, men jag vill ändå visa vad man kan se där.

Vågade formationer                                                                              Foto: Ann Dessnert

De här stenhällarna har samma form som vågorna och jag har ännu inte listat ut hur i hela friden det kan bli vågtoppar. Nån geolog kan säkert ge en förklaring, men jag gillar att det är lite mystiskt. Det sätter igång fantasin och det lider jag inte brist på. Det finns väl nån bokstavsförkortning för det med…

    Blöt pöl                                                                                                            Foto: Ann Dessnert

Över hela strandremsan möts man av sådana här “vattenpölar”. Det är lätt att hitta fina motiv och eftersom det finns gott om lösa klippblock kan man börja leka och skapa egna små monument eller “minnesplatser”. Det blir liksom små avtryck efter en tidigare vandrare.

Stenar i vatten                                                                                                 Foto: Ann Dessnert

Nån glad byggare                                                                                           Foto: Ann: Dessnert

Nu lämnar jag Brantevik och beger mej till Gudahagen i Näsum. En trolsk plats för ett troll som jag. Här ligger en hund begraven…kanske. I alla fall är det en gammal fornminnesplats med en stor gravkulle. Varje gång jag varit här känns det som att jag inte varit välkommen. Som att “dom” velat knuffa mej ut ur stenringen av flisor och stenblock, som omger själva kullen.

Leo vinkar upp mot andarnas kulle.                                                                  Foto: Ann Dessnert

Utsikten uppifrån gravkullen är magnifik. Ivösjön ligger där i fjärran och gottar sej i solen. Kossorna går och betar alldeles intill och åkrarna avlöser varandra. Undrar om det är ett välbesökt ställe det här. Det ligger lite avsides och kanske det inte lockar en varm sommardag.

Flisa en, flisa två, flisa Sten och Flisa.                     Foto: Ann Dessnert

Huga mej så det står.                                                                                               Foto: Ann Dessnert

Detta står skrivet strax nedanför gravkullen. Bara den får nackhåren att resa sej på mej. Nä, jag tycker inte om själva kullen, utom när jag vänder den ryggen. Fast fint är det. Som snus!