Överförmyndarlandet Sverige

Till min fasa upptäckte jag i fredags att mitt ID-kort hade gått ut dagen innan. Dagen innan!!! Så himla förargligt! Vad gör man då? Ja, det var ju ingen idé att gå till banken för att fixa ett nytt, för klockan hade redan passerat tre på eftermiddagen. Inget lämpligt foto hade jag heller, men det kunde jag lätt ordna på Expertbutiken eller hos nån lokal fotograf, tänkte jag.

Helgen var varm och svettig. Så mycket ork till någonting fanns inte. Måndagen kom och den var lika varm och svettig, men nu bara MÅSTE jag ordna ett par foton och gå till banken för att få mitt nya ID-kort. Fotona blev jättebra och kostade 195 kronor. Inte gratis precis, men jag var i alla fall nöjd. Så iväg till banken. Där skakade man på huvudet och sa att om bäst-före-datumet har gått ut så kan dom inte hjälpa mej. “Du får gå till antingen Polisen eller Skattemyndigheten”, sa dom. Där står jag lång i synen…

Hojade iväg till Skattemyndigheten i den kvava värmen, men jag tänkte att det var lika bra att få det gjort. Kliver in i vänthallen och tar en nummerlapp. Det står 14 på den. För säkerhets skull ropar en automatisk röst upp att jag fått “Turnummer 14”. Nånstans kände jag redan där att nåt skulle gå åt pipsvängen och det gjorde det ju förstås också. Nu blev jag upplyst om att jag måste åka till Malmö och ordna ett ID-kort, för det gör man inte på lokalkontoren. När jag gick sa jag till hon som skulle hjälpa mej att: “Det var väl för fan inget TURNUMMER det där!”



Överförmyndarverket                                                  Foto: Bertil Ericson

Det går till så att man först betalar in till Skattemyndigheten 400 kronor och tar ut ett kvitto på beloppet och sen får man vackert vänta tills dom godkänner betalningen och DÅ kan man sätta sej på tuff-tuff-tåget till Malmö. Den resan tur och retur kostar mej ytterligare 150 kronor. Nå, om jag skulle vända mej till Polisen då? Nä, dom ordnar bara NATIONELLA ID-kort, som man kan använda UTOMLANDS!!! Är det ett skämt eller…?????

Om jag tänker efter lite och funderar över hur ofta jag använder ID-kortet kommer jag fram till att det är ett par tre gånger om året, då jag är tvingad att visa min legitimation när jag handlat böcker på nätet. Plötsligt blev böckerna mycket dyrare och jag kunde lika gärna köpt dom i butiken. Gissa om jag fick en dundrande huvudvärk på köpet. Allt detta bara för att jag var EN dag för sent ute! MORRRRRRR!

*

Å nu kommer tilläggen:
Timmarna gick och jag blev inte klok på all konstig information man får från höger och vänster. Dom är bara motsägelsefulla. Till slut cyklade jag iväg till Polisen med passet i näven. Jodå, ett Nationellt ID-kort gäller som ett vanligt legitimationskort här i Sverige och i Schengenländerna. Då så!

Nu blev jag genast mycket gladare - ett tag! För det visade sej att mina fina, nytagna foton inte alls skulle användas. Nä, man skulle fotas i en hiskelig maskin precis där man stod. Jag höll på att svimma när jag såg det gräsliga kortet - ett MIFFO! Så nu kan jag tyvärr ge även Polisen underkänt. Varför all denna byråkrati? Varför ha tre olika identifieringskort? Varför all denna fåniga KONTROLL för vanliga människor. Man känner sej ju för fan kriminell. Jag kanske har missuppfattat det hela...eller är det detta samhälle vi valt att ha? Ja, frågan är ju fri, så...

Har ett NATIONELLT ID-kort om ca en vecka, man får väl vara glad för det, plus att jag slapp åka till Malmö.

// En som numera vet sin kort-plats!