En vemodig känsla har infunnit sej. Augusti månad går mot sitt slut, en månad som talar om att det fortfarande är sommar. Ett stilla sommarregn knattrar på det stora blecket utanför mitt fönster och fåglarna är tysta. Och alldeles vindstilla är det och havet brusar. På tal om havet; när jag just flyttat hit var jag såklart obekant med alla nya ljud. På natten hade jag fönstret öppet och det lät som bilarna på Essingeleden i Stockholm – ett evigt susande. Jag undrade hur många bilar det egentligen drar förbi nattetid och jag var inte glad. Tills jag hängde en bit ut genom fönstret och förstod att det var HAVET… Det medförde en viss befrielse, kan jag säga.
 |
| En blöt morgon Foto: Ann Dessnert |
Det får bli vad man har till hands för att skydda sej mot regnet – en Metrotidning får duga. Väderleksutsikterna för dagen har inte skvallrat en sekund om regn. Det blev ett kortvarigt och överraskande skvättande, så att ens tänka paraply var uteslutet. Nåja, livet går vidare.
 |
| Tidningsanka hade varit bra här, men det hade jag ingen... Foto: Ann Dessnert |
Och nu till nåt helt annat. Mina härliga Mårbackapelargoner har också sett bättre dagar. Bladen gulnar så sakteliga, men fortfarande blommar de för fulla muggar. Det var de härdigaste pelargoner jag någonsin haft och jag hoppas de övervintrar till våren. Trapphuset på norrsidan blir en bra plats när det blir dags, tror jag.
Ack, Skåneland du sköna... Foto: Ann Dessnert
Jag är helt hundra på att växter kommunicerar med en. Om inte blommorna trivs hemma hos mej vissnar de nästan genast. Vill de stanna så uthärdar de den strängaste tortyr – torka. De kan bete sej på det mest fascinerande sätt och ändå bevara sin värdighet. Det är mer än vad jag kan. Det betyder att jag just i detta ögonblick plötsligt fått dåligt samvete och måste ta fram vattenkannan innan de går hem till grannen.
Skvätt, skvätt – på mer än ett sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar