15 sekundmeter på Östarp

 

Än har inte sommaren satt fart. Värmen har uteblivit och solbadandet ligger bokstavligen på is. Men man kan göra en massa annat trevligt än att slå ihjäl tiden på en kall och blåsig sandstrand. Som till exempel åka till Kulturen i Östarp. Alltid lika vackert, oavsett årstid och alltid lika spännande. Man vet aldrig från gång till annan vad gården ger för avtryck.

 

Den här gången var Gamlegård öppen. Så trevligt! Men innan vi kommit så långt hade vi redan promenerat en snitslad bana med små röda trätollor. Nej, nej, nej, vi hade inga tollor på fötterna! Utmed vandringen på 1,5 km fick vi lära oss en hel del om området och bruket förr i tiden, om goenissen och vantarna han ville ha.

 

Det berättades också att man aldrig ska ställa sej och kissa hur som helst i naturen utan att fråga älvorna om lov först. Älvorna vill varken ha kiss i håret eller i sina matskålar och det kan man ju gott förstå. Vi höll oss så gott det nu gick.

 

Alla blev väl mottagna av hon här ovan, stickmadamen. Fina kläder hade hon på sej i alla fall. In i vartenda skrymsle skulle vi för man vet inte om det dykt upp nåt nytt sen sist vi var där. Bjälkarna i taket sitter lågt och det var precis att jag kunde glida under utan problem, men det var som sagt på håret.

 

 

I det som är lada, vagnsförråd eller vad man nu vill kalla det, fanns en massa vackra redskap i mer eller mindre brukbart skick. Det förminskar inte värdet av skönhetsupplevelsen hos det enkla. Tvärtom.

 

Och här kommer lilla nasse. Han hade just vaknat efter sin eftermiddagsslummer och ropade efter sin mamma för nu han var hungrig. Efter honom kom tre till utsvultna ungar, alla fläckiga, precis som Linderödsgrisen ska vara.

 

Det var svalor och det var ankor, och det var gäss och getter i ett enda sammelsurium. I kameran alltså. Plus en massa blommor och annat. På gårdens baksida, köksträdgården, hittade vi röda vinbär och krusbär. Och då blev det svårt att röra sej en enda meter. Jag fullkomligt älskar vinbär. Och krusbär. Och rabarber. Och hallon…

 

Hur vackert och trevligt det än är här så är vi begåvade med en kaffetarm. Den bara måste få sitt, så då var det dags att dra vidare till nästa äventyr.

Muggkaffe? Nä, fy! Ingen lagar godare kaffe än Leo!