Med ett underbart väder och cirka 6 grader varmt tog vi fram cyklarna och drog mot Svartehållet till. Enligt prognosen skulle det blåsa nordliga vindar och då är det inte nådigt att ta sej fram längs havet. Termosen var fylld och kakorna inhandlades på vägen. Sen var det bara att hitta en någorlunda skyddad plats.
Lilleskog fick det bli, för där finns rastplatsbänkar och sånt. Någon skyddad plats hittade vi inte alls. Det blåste ganska friskt, men inte från norr utan från havet, så det gällde att hålla i mandelkubbarna med bägge nävarna. Ja, lite så. I branten nedanför satt ett par svanar och putsade sej. Snygg utsikt, alltså!
Då visste vi inte att det 100 meter bakom udden låg en hel drös med vuxna svanar, fjolårsungar och deras föräldrar. Nu blev det bråttom, kan jag säga. Man kan ju aldrig veta vad som händer när det ligger och guppar en massa fögglar i sjön.
Och här har vi en del av familjen Swanson. Trots att ungfåglarna inte har fått den maffiga vuxenkostsymen ännu, så tycker jag dom är otroligt stiliga ändå. Särskilt när dom ligger i solljuset och man ser fjäderdräkten ordentligt.
Egentligen var vi egentligen ute efter att hitta vårtecken. Det blev maxat på alla sätt. Jaktfalken ryttlade ovanför Bingofältet och bara det är en signal om vår. Dom enorma ejdersträcken, som drog fram straxt ovanför havsytan och sen en och annan vårblomma!
Lite oväntat, faktiskt, sprang jag på några tussilagon. Dom växte på ett ställe som jag aldrig skulle drömt om att dom skulle kunna göra. Typ ett par meter från havet alldeles nedanför en sandslänt. Man blir ju alldeles galen av lycka! Jag la mej på alla fyra och det var tur att ingen mer än Leo såg mej. Han tog sej ändå friheten att lägga ut bilden på Facebook…
Nu är jag nöjd för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar