Ett havsverk

 

Dimman låg lika tät idag på morgonkvisten som den gjorde igår. Till och med ännu värre. Mitt på dan verkade det som att solen skulle ha en chans att bryta igenom. Mot havet! Medelst apostlahästarna. Och det, kan jag säga, är inget som jag ångrar! Jag ångrar sällan nånting, förresten…

 

 

Här håller det på att segla upp till bråk. Jag som ligger och ofrivilligt måste se på till vänster i bild, blir ju alldeles bestört och gillar inte invasionen från luften. En regelrätt attack! Tror han att han är Jas gripen, eller?

 

 

Åh, det är bäst att lägga benen på ryggen och dra. Men det kan jag ju inte… Äh, får väl flaxa iväg på mitt sätt då. Dom får ha sitt lilla tumult för sej själva utan mej. Jag AVSKYR bråk. Jag bråkar NÄSTAN aldrig själv. Fattar inte att jag nästan alltid blir indragen ändå. Men nu lyckades jag komma undan.

 

 

Kolla så dom gör! Va??? Biter varandra i tårna! Så osportsligt! I nästa liv ska jag be om att få bli nåt annat än ett skränande mås eller trut eller gås… En svan kanske. Fina pippisar. När dom går till anfall väser dom bara och blåser upp sej som andra paddor. Trycker på gilla-knappen där.

 

 

Se så ståtligt dom för sej och graciöst dom rör sej. Måtte jag ha sån tur att det blir som jag vill och att jag inte slutar som en vindögd kråka eller värre.

Ska sjunga lite nu. Nåt ur svansjön…