I dessa oroliga tider får man ta sin tillflykt till platser som ger en lugnet åter. En sån plats är Glimmebodagården och dom underbara backarna runtomkring. Kylan tränger sej sakta på och vindarna är omilda. Huvan på jackan åker upp och det är inte läge längre att glömma handskarna.
Men handskarna låg hemma och händerna fick jag stoppa djupt i fickorna. Emellanåt sken solen, men det gjorde varken till eller från. Kylan var mera ihärdig. Fast bilderna blev ju guldkantade kan man säga. Marken täcktes delvis av nedfallna löv, men vid kastanjen låg trasiga höljen från frukterna.
Man får akta sej så man inte får en missil i skallen! Antar att det kan göra grymt ont. Kanske inte för alla, men för ömhudade blir nog resultatet en fin liten bula. Jag passerar snabbt förbi och undkommer med minsta möjliga marginal. Näää, jag bara skojar! Ingenting hände…
Det är nu det är så dramatiskt vackert ute i naturen. Snart är alla löven fällda och dom kala träden lyser med sina svarta stammar. Visst, det kan vara fint det med, men jag gillar färgerna på hösten. Än darrade några blåklockor på heden och en ensam blomfluga sög ut det sista ur en lila växt.
Mängder av björnbärssnår täcker marken där vi går och det är grymt lätt att snubbla över en reva om man inte ser sej för. Ljungen har mist sin färgprakt och det mesta är åt det brunaktiga hållet. På ett tak växte mossa och i mossan hade både björkar och tallar slagit rot.
Murgrönan håller sej grön året runt till skillnad från lönnlöven. Dom bildar dekorativa kontraster ute på den vackra stenmuren som dom låg på. På ena gårdshusets gavel bankades det för fullt. Man skulle kanske göra fint inför julmarknaden i slutet av november. Ett av favoritställena inför kommande jul.
Nästan hemma igen. En bonde bränner något på sin åker. På andra sidan grusvägen stod två hästar och betade. Min spontana reaktion låter inte vänta på sej.
RÖKT HÄSTKÖTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar