Ingenting-dagen

 

Vissa dagar är det verkligen så. Man har inte lust med någonting, trots att solen skiner och allt är toppen. Ok, nattsömnen var väl sådär, men det brukar inte påverka mej negativt i den meningen att jag inte “orkar” företa mej det allra minsta. Mot – är ordet…

Leo lockade med cykelturer, långa promenader, eller en minikort promenad ner till gatan och vända…men, näe… Så svängde vi ihop en balja kaffe och beslöt oss för att sitta under parasollet i trädgården istället. Humlorna surrade fridfullt i lavendelbuskarna. Likaså bin och fjärilar. Sån tur att jag tagit med mej kameran ut, för nu vaknade livsandarna till liv. Mina grannar måste trott att jag fått fnatt alldeles, för där låg jag och försökte fånga den bästa vinkeln på alla insekter som invaderat lavendelståndet. Jag är åtminstone nöjd med ett par bilder, som jag delar med mej av.

Surr, surr!

 

Grusade planer

 

Och så var det den där Krusbärsfestivalen i Skillinge, som inte blev av. För vår del alltså! Den avlöpte nog i trivselns tecken, men vi vågade inte chansa då “vädergudarna” SMHI lovat dunder och brak. Däremot blev det en ursvettig dag med ömsom sol och ömsom moln utan en gnutta regn. Morr! Vi surade hela långa dagen…

Vad lär vi oss av detta? Att inte lita på SMHI för femtielfte gången!!! Tyvärr blev vi lika vilseledda av danska DMI och etter värre var norska YR. JAG VILL HA EN EGEN VÄDERSTATION!!! Så det så! Att man inte ska ha höga förväntningar, är en annan trist lärdom, men den kunde jag redan. Det är bara det att vissa saker har en tendens att upprepa sej.

Mot kvällen tog vi en promis på stan. Ingen utstakad väg, bara strosa runt. I alla fall tills vi kom till butiken Hemmakväll, där vi kunde köpa varsin påse popcorn med cheddarostsmak. Att jag verkligen kan nedlåta mej till detta! Men ska jag sura så ska det göras med besked! På väg hem igen valde jag en rutt som vi aldrig valt förut. Och livet studsade till av glädje – en igelkott! Den förföljde vi för att fånga den på bild. Den lille rackaren var snabb, men till slut fick jag den. Man kan bli lycklig av väldigt lite…

 

Hos Inga i Lilla-Lomma

Min släkt ser minst sagt lite udda ut. Det är stor åldersskillad mellan barnen, vilket har medfört att en del av mina kusiner är lika gamla som mina föräldrar. Så är det med min kära och helt underbara kusin Inga i Lilla-Lomma. En krutgumma, som trots sina 86 år fortfarande far land och rike runt med stor behållning. Igår tog vi bussen till Lund för att sen hoppa på en annan buss till Lilla-Lomma, en by som mer och mer slukas av ny bebyggelse utifrån och ett brusande trafiknät. Som jag kommer ihåg det, så har hon bott där i eviga tider och är idag den äldsta boende i byn.

Elisabeth och Inga                                                                                                             Foto: Ann Dessnert

Ingas systerdotter (på bilden) bjöd på god mat i trädgården, under dignande vindruvsklasar. Jag blir alltid lika förvånad över hur ungdomlig och pigg Inga är. Som en ung flicka. Alltid nära till skratt och aldrig några sura miner. Och aldrig att hon skulle banga ur för att svinga sej upp på cykeln för att åka till affären och handla. Trots hettan som rådde denna dag, över 30 grader, hängde hon med oss andra på en promenad. Inget stånk och stön från henne, inte. Det var snarare vi yngre som klagade över att svetten rann. Hon är mitt ideal och jag kommer att sakna henne djupt en dag. Jag hoppas den dagen ligger långt borta…

Hon bor också väldigt vackert.                                                                                       Foto: Ann Dessnert

Smygehuk, en dag i april

Jag vet, det låter helt knäppt att skriva om en annan årstid än den innevarande, men händelsen denna vårdag kommer över mej ibland. Det var en fredag, faktiskt fredagen den trettonde och kanske inte så varm, men soligt inbjudande till utomhuspromenader. Leo och jag stannade till utanför huset där min mor är född i Smygehuk. Det såg övergivet ut. Scillan täckte nästan hela gräsmattan på framsidan. En bild får beskriva detta.

Här är mor född                                                                                                    Foto: Ann Dessnert

Eftersom vi var nyfikna på huset, och inte ville tränga oss på, gick vi in i cook-shopen strax intill och frågade om vi kunde passera deras hus på baksidan och kolla på “vårt” hus från havssidan. Sagt och gjort. Det var bara det att Leo kom ju aldrig. Jag for runt och fotade allt jag såg, men ingen Leo dök upp. Förrän långt senare… Han hade nämligen snubblat över ett vildrossnår och låg där och kravlade och skrek på mej för att jag skulle hjälpa honom loss. Jag hörde ingenting för vågornas brus. Tufsig och dan kom han fram ur snåret med taggar här och där i jackan. Här nedan visas platsen för det stora fallet.

Vägen mellan muren och Leos fadäs                                                                  Foto: Leo Tradefelt

Leos nya kampsång har han lånat från Torsten Flink och går alltså: “För jag reser mej igen, ja, jag reser mej igen”! Han borstade dock av sej både de mentala och de fysiska taggarna rätt snabbt, men fredagen den trettonde räknar han inte längre som nån turdag. Under tiden han brottades med busken befann jag mej på baksidan av huset vi skulle kolla på. Det ligger fint alldeles nere vid havet och stranden, som helt täcks av flintasten. Inte så badvänligt precis.

Huset sett från havet                                                                                           Foto: Ann Dessnert

Strandremsan bort mot Smygehamn                                                                   Foto: Ann Dessnert

Har inget emot att bo här...                                                                                    Foto: Ann Dessnert

På stranden lite längre bort skymtar man Magasinet vid Smygehamn. Ett turistmål för såväl svensk som osvensk. Dit tog vi oss efter det stora äventyret och handlade laxmoussaka, som vi sen satte tänderna i ute i det fria. Den går inte av för hackor! Det vattnas nästan i munnen bara av att skriva om det…

Magasinet i Smygehamn                                                                                         Foto: Ann Dessnert

Den delikata laxmoussakan                                                                                      Foto: Ann Dessnert

Äntligen sommar

Så kom den då till slut, sommaren! Aldrig har den väl varit så efterlängtad som i år. Regn och rusk har följts av mer regn och rusk, dag efter dag. Vi tog en sen kvällspromenad i det ljumma och vindstilla Ystad. Solen var på väg ner och folk rörde sej överallt i gränderna. Ingen direkt vanlig syn denna sommar. Lite folkfesttstämning rådde faktiskt.

Nere vid småbåtshamnen var det sång och musik på Marinan. Keltiskt, tror jag det var. Ett lugnt hav, som låg och speglade sej i den mer och mer uppsprickande himlen. Ett regnmoln hade just passerat och solen lyste på regnet i fjärran och bildade en regnbåge, som syntes mellan båtmasterna i hamnen.

Regnbåge i Småbåtshamnen                                                                                    Foto: Ann Dessnert

Det var en sån där kväll då man aldrig vill gå hem. Det var bara änderna, som hade slagit sej till ro. Konstigt att dom kan sova stående på ett ben… Nu var det dags för Bornolmsfärjan att ge sej av och den bakgrunden jag fick till den bilden är jag glad att jag inte missade. Den delar jag gärna med mej av här!

Bornholmsfärjan                                                                                                            Foto: Ann Dessnert

Det får bli avslutningen på den kvällsrundan. Den kommande veckan ser ut att bli riktigt somrig och då är det full fart med kameran igen - en av mina käraste ägodelar. Vi ses!

Blåbärstider

En väninna skulle komma på besök från Stockholm. Hon hade frysta blåbär i sin frys och ville ta med sej ett paket till mej. Resan med tåget tar ca 4, 5 timmar och tyvärr hade hon inte lagt blåbären i en plastburk, utan stoppat dom i en tom mjölkförpackning. Sen hade hon nog plast om och tidningspapper. Ja, det låter som rena 1800-talet, men det var bara något år sedan. Nåväl, tåget anlöper Malmö central och i hastigheten glömmer hon blåbärspaketet, som ligger på hyllan ovanför sätena. Sen dess har hon med blandad förtjusning oroat sej för om förpackningen börjat läcka och sen börjat droppa. Om någon sen skulle kolla vad det var för något (en avkapad hand eller annat otäckt) var ju fantasin inte långt borta. Vi låg dubbelvikta av skratt…

Ja, apropå blåbär, så bakade min särbo en supergod blåbärskaka till kaffet idag. Här kommer en bild på den och därefter receptet till den som vågar sej på ett försök.

Skånsk blåbärskaka                                              Foto: Ann Dessnert

Skånsk blåbärskaka 4 pers

2 ägg
3 dl socker
3 dl mjöl
½ tsk bakpulver (om man vill)
150 g smör
1 dl blåbär (eller hallon eller bådadera). Går utmärkt med frysta.
Gör så här:
Blanda ihop samtliga ingredienser – utom blåbären – till en smet och fördela den jämnt i en smörad ugnssäker form.
Lägg bären över smeten och grädda i ugn i 200 grader i ca 25 minuter.
 
Ät och njut med vaniljglass i stora lass!

Hos unika keramikern Rolf Blomberg

Det finns nåt som heter Tingshögarna i närheten av Kabusa by. Tre fina högar, som ståtar högt upp på sluttningen, med en strålande utsikt över havet och åtminstone en dryga halvmil åt öster och väster. Ett nytt utflyktsmål för fredagen, på cykel förstås. Cykelvägen slingrar sej genom råg- och vetefälten och en och annan glada seglar ovanför våra huvuden. Dofterna från ängarna och lärkans drillande är nästan berusande. Ja, jag blir berusad av skönhetsupplevelser...

Så vackra backar och fält                                                                                                                                      Foto: Ann Dessnert

Invid vägen låg en vacker kringbyggd gård, med en skylt, som skvallrade om Unik Keramik. Det lät ju spännande! Vi susade in på gården och möttes av ägaren och keramikern Rolf Blomberg. Inne i ena vinkelbyggnaden har han sin verkstad med både rakuugnar och en vanlig keramikugn. Ingen drejskiva fanns där, utan han använder endast ringmetoden. Vi blev båda två otroligt imponerade av hans alster. Utsökt formgivning och spännande glasyrer. Vill visa några fotografier vi tog med Rolfs tillstånd.

Granatäpple                                                                              Foto: Leo Tradefelt

Vallmo för trädgården                                  Foto: Leo Tradefelt

Fullt av granatäpplen                                                            Foto: Ann Dessnert

Rakubåt                                                                                     Foto: Leo Tradefelt

Vas i raku                                                                                  Foto: Leo Tradefelt

I Rolfs glasyrer kunde man känna granatäpplets hårda skal och rakuföremålen hade en livlig struktur i form av mörka strimmor på vit botten. Väldigt stilrent och elegant! Vi tackar för visningen och det utomordentligt trevliga bemötandet!

*

Nu hade vi bråttom till Tingshögarna! Tyvärr var det knepigt att ta sej upp till själva gravhögarna, men det räckte gott och väl att se på dem på lite avstånd. Kossorna betade strax nedanför och det var den mest rogivande plats man kunde hitta just här. Från Kabusa kommer några av mina förfäder, så det väcker vissa känslor att sitta där och titta ut över nejden.

Leo fotograferar högarna                                                      Foto: Ann Dessnert

Och så här ser högarna ut                                                    Foto: Ann Dessnert

 

Som avslutning vill jag lägga till en bild på Rolfs verkstad utifrån - ett av fönstren, som vetter ut mot vägen. Det får räcka för idag!

 

*

 

 

Verkstadsfönstret                                                                  Foto: Ann Dessnert

 

 

Ett besök i böckernas Borrby

Vad hittar man på en dag, som hotas av regn och tunga moln? Cykla långt med kaffekorg och filt? Nä...! Ligga kvar i sängen och kolla på fb? Alltför trist i längden! Men ta bussen till Borrby och kolla i den hemliga trädgården som tillhör Blå Huset? Jaaa! Och så fick det bli! Borrby är böckernas by - det ena antikvariatet avlöser det andra. Läser man så mycket i denna lilla by? Eller tröttnar man på alla böcker man slentrianmässigt fått av vänner och bekanta vid födelsedagar och jul?


Vi gav upp bokdammet och tog oss till TRÄDGÅRDEN. Till alla som inte varit där, och ändå kör igenom byn utan att stanna, gör ett besök! Det är en annorlunda upplevelse med mycket inspiration och smågalenskap. I varenda buske hittar man små överraskningar i form av balanserande plåtfåglar, lermaskar, enhörningar, klippta buxbomsfigurer och vackra, skimrande glaskulor som ljuset reflekteras i. Och då är detta rabblande bara en bråkdel av allt man hittar där. Det är som att promenera i en konsthall fast utomhus.

Snirklande glasmojänger.                                                      Foto: Ann Dessnert

Balanserande plåtpippi.                      Foto: Ann Dessnert

Att hitta ett ställe att fika på var knepigare. Vi fick fråga oss fram. På ett ställe stod det "Böcker och bullar". Trevligt, tänkte vi och blev grymt besvikna när det bara var ett dammig, trist antikvariat med en bunke invid ytterdörren med bullar i. Inget kaffe. Ingenstans att sitta. Till slut sniffade vi oss fram till ett B & B där det serverades dagens soppa, dagens paj och hembakade hallonkakor med mera smaskens. Här verkade alla turister samlas i rabatten för annars såg man nästan inga i byn. Men kaffet satt som en smäck!

Hallonkaka med grädde!                                                       Foto: Ann Dessnert

Allsång i Norra Promenaden

Nu under sommaren kan vi, som bor i Ystad, njuta av Allsång i Norra Promenaden. "Norran" är den största stadsparken och tillika den vackraste. Igår kväll var det just ett sådant evenemang och det drog vansinnigt mycket folk. Lite förvånande med tanke på vädret, som hade spökat hela dagen. Lyckligtvis var det sol, men det kunde lika gärna varit hällande regn. Det stora dragplåstret för kvällen var allas vår Ystadsböna och rikskändis Sara Li. Jag hade turen att fånga henne på bild med hyggligt resultat. Ranelid fick inte vara med den här gången (fniss)!

Sara Li                                                                                      Foto: Ann Dessnert

Att gå på Allsång är väl inte det jag prioriterar högst, men möjligheten att hitta roliga och intressanta motiv är desto mer tilltalande. Kameran hänger över axeln som en del av min kropps naturligt utskjutande delar. Jag ska bespara mina läsare de mest pinsamma bilderna och bara ta med en, som förgyllde dagen ytterligare. Håll tillgodo, folks!

Varför inte köpa solar om ingen annan lyser?                   Foto: Ann Dessnert

Arga LCHF-are och annat

Denna mulna och regniga morgon, ger tid till eftertanke och en del funderingar. Länge har jag just funderat över ordet "närproducerat". Vad då NÄR-producerat? Det innebär en fråga redan i själva ordet. När? Tanken var väl att det skulle vara nära producerat, men det blev för krångligt att skriva och säga. Jag kör med mitt egna hemsnickrade HÄR-producerat...

HÄR-producerat                                                                    Foto: Ann Dessnert

Min andra fundering för dagen handlar om varför man aldrig kan låta bli att kritisera andras val och vanor. Varför anses människor som vill äta enligt LCHF-metoden som arga? Jag har hittills inte träffat någon LCHF-are som är mer arg än någon annan. För mej verkar det snarare vara tvärtom. Känner man sej hotad av en sån kost verkar det väcka enorma känslor. Märkligt! Vill man äta på nåt annat sätt så gör man väl det helt enkelt. Men som allt annat verkar mat och känslor leva i symbios med varandra.

En cykelväg ända fram till Abbekås

Ok, då kan det bli några rader till. Efter en renande dusch och borstade gaddar har jag slagit mej till ro i min himelskt sköna säng. Den köpte jag för övrigt på Kungsängen i våras. Det var en komplicerad historia till att börja med. Jag säger bara det: Välj NOGA redan från början!!! Är sängen inte till belåtenhet får man rekommendationen att HOPPA i den för att den ska bli mjukare och forma sej efter ens kropp. Vilket nys!


Än är inget bestämt hur dagen ska gestalta sej. Vädret är osäkert, vilket inte är ovanligt hittills denna sommar, men tidvis tittar solen fram. Igår tog vi, Leo och jag, en lååång cykeltur nästan ända fram till Abbekås. En sån fantastisk dag om än lite blåsig! Från Ystad går det numera en cykelväg ända fram till Abbekås och den slingrar sej fint längs med kustlinjen. För oss fotointresserade är det rena rama julaftonen att hitta motiv utmed vägen.

Vindrufs                                                                                    Foto: Leo Tradefelt

Mina första bloggrader

Mina första bloggrader. Hmmm, inte helt lätt, men jag ska fundera på saken... Innan jag fortsätter, känns det viktigt att rensa i röran, så jag illustrerar detta med en blå skurhink med tillhörande attiraljer.

Blått är flott, grönt är skönt.                       Foto: Ann Dessnert