Nu har det vänt

Några dagar har gått sen vintersolståndet och konstigt är det att man får för sej att man märker ljusets återkomst. Solen står väldigt lågt på himlen, men banne mej är det inte en annan dager ändå. Stora revor av riktigt sommarblå himmel flaxar förbi som lärkvingar.

Tyvärr regnar det om vart annat, stormarna avlöser varandra och det är inte nådigt att ta några längre promenader i det osäkra vädret. Även om man tar bilen och kör iväg så får man tänka sej för innan man öppnar bildörren. Man vill ju inte gärna att hela paketet flyger åt fanders,

Lyckan är fullständig när dom första djuren dyker upp på en kulle. Alltid lika vaksamma och skygga. Det tar inte många minuter innan dom drar iväg i raketfart för att undkomma alla världens kulor, som kan komma vinande genom luften. Men för stunden stod dom still.

Och på ett fält en bit bort vilade en klunga dovhjortar. Det man ser här var bara en fjärdedel kanske. Man känner sej som en hemsk människa när man stör dom mitt i tuppluren. Jag tänker hela tiden på att jägarna kan få för sej att komma när som helst och överraka dom små liven. Burr!

Den här gården ligger mitt i dovhjortsparadiset. Jag kunde inte låta bli att ta en bild på "vägen". Här kan man inte skriva "över stock och sten", möjligen lite småknadder i det som en dag ska stå som en ståtlig, vajande sädesåker. Vete, förmodligen.

Dagens utflykt blev inte så lång. Jag hade köpt goda saffranssnurror med mandelflarn ovanpå och det gick inte att låta bli att tänka på hur gott det skulle vara att glufsa i sej dom på stående fot. Gässen hade också kafferep på fältet intill och några till kom på besök. Brum, brum, sa bilen och for hem.

Hmmm, önskar jag köpt fler saffranssnurror!